Den dära röda chokladasken

Även jag måste kommentera kampanjen där vi uppmanas rädda vår favoritpralin i Aladdinasken. Sådant kan man ju bara inte motstå! Det är intressant det här med att Aladdin är svenskarnas julchoklad nummer ett. Och fint. Tänk att så många, oavsett hur vi eller om vi firar julen, har Aladdin som gemensam referensram. Även hemma hos mig är Aladdin så klart ett givet inslag i julfirandet - och nej, man får inte börja på nedre lagret innan det övre är slut.

Min röst gick till fina Likörtryffeln, vilken enligt kampanjen är askens mest sofistikerade pralin. Jag kunde lika gärna röstat på Gräddnougaten, men jag har en känsla av att den inte precis hänger löst i den här utröstningsmatchen. Den är en klassiker som de flesta gillar.

Hur som helst så fick det här mig att fundera en smula, nostalgiskt som vanligt, över Aladdinasken i mitt julliv. Jag tycker mig ha minnen av att asken ett tag fanns i en "enplansmodell", en stor platt låda. Kan det stämma, tro?

Jag vet i alla fall att Gräddnougaten var min stora favorit när jag var liten, tills jag i en skolpjäs strax före jul spelade Pippi Långstrump och fick doppa ansiktet i en gräddtårta. Den julen blev det ingen Gräddnougat för min del, och det tog tid innan jag åt grädde igen överhuvudtaget. TUR att det gått över nu!

Sen sörjer jag lite att Noisetten, den lilla nougatsnurren, försvann häromåret. Den var nästan bättre än Likörtryffel, till och med.

Härligt är det i alla fall att det snart är dags att inhandla årets Aladdin! Den sprider trots allt julkänsla, den där röda asken. Men en sak är säkert: så fin som asken var 1958 blir den nog aldrig igen. (Tryck på historik i högra hörnet på Aladdinsidan och välj -58, jag förstår inte om eller hur man kan länka till sidan.) Har ni någonsin sett en så fin pralinask förut? Jag har det inte. Nu vill jag åka tidsmaskin till 1958 och hämta ett gäng sådana. Marabou: mer sånt! Ni skulle bara veta hur många som skulle bli alldeles till sig av lycka!