Dagens jul

• Bostadsrättsföreningen har satt upp julgran på gården! Jättefin! Om jag vrider mig riktigt konstigt så ser jag den lite från fönstret i köket och i arbetsrummet.
• Grannföreningen har också satt upp en gran - och jag behöver inte vrida mig alls för att se den från ovan nämnda fönster1
• Köpt pysselmaterial till smällkaramell som icke-julgillande kompisen ska få som julpepp.
• Upptäckt att SRs julsida finns och att webbradion snart börjar sända julmusik non stop igen. Sveriges Radio är något av det bästa jag vet.
• Köpt material till julkortstillverkning. Ska börja nu!

Sifferjakt

Minns ni decembermornarna när ni var små? Minns ni vilken grej det var med kalendrar som skulle öppnas? Så noga det var; i vilken ordning de skulle öppnas, vilken som var finast osv. Jag hade mina hängade i snören över min säng, minns jag. Det brukade vara tevens eller radions (har för mig att min bror och jag öppnade en var), en med choklad eller små plastprylar (helt meningslösa) samt en jättetråkig från byns idrottsförening, med ett nummer i luckan som man fick stämma av mot en lista i tidningen för att se om man vunnit. De var fina på utsidan men såå tråkiga inuti. Min favoritkalender var dock den från ICA. Alltid färgglad, alltid massor av detaljer på framsidan, alltid med fina bilder och små verser bakom luckorna. Så enkelt, och så bra. Minns ni ICAnder och MonICA? Jag tror de syntes på kalendrarna då och då.

Häromdagen fick vi med oss årets ICA-kalender hem. Den kommer att stå i köket, som vanligt, och maken och jag kommer att, i rättvisans namn, öppna varannan lucka var. Julstämning i form av lucköppning - check!

Måndag

Hopplöst grå och trist måndag med allt för mycket i huvudet. Som gjort för en smula julkänsla i klädseln, i alla fall.

Röd jumper, Uniqlo. Vit glittrig blombrosch med en hel del jul- och vinterfeeling, någon butik i London, kanske Urban Outfitters. Slitet hår i hopplöst tråkig frisyr, privat.

Dagens jul

Två påsar saffran, 68 kronor, tack så mycket.

Förvånad

Fastän jag tycker att julen är bästa tiden på året och nästan alltid längtar dit, så blir jag ändå alltid så förvånad så här års. Förvånad över att se ljusstakar i fönster. Förvånad över att se granar på torg. Förvånad över att höra julmusik på IKEA. Hur kan det vara dags redan, hur kan ett helt år redan gått? Om bara en kort liten vecka är vi där - då är det dags att pynta och fritt fram för julmusik, glögg, must och mys. Känns märkligt en dag som denna, med strålande solsken.

Nu ska jag bege mig österut, mot härliga Blekinge med allt vad det innebär av familjehäng, god mat, natur, utflykter, kanske en och annan loppis. Trevlig helg!

Granpynt

Hittade en amerikansk gran med flugsvampspynt. Såna vill jag ha i min julgran i år, tror jag.

Jag gillar....

... årets julvärd Lisbeth Åkerman! Helt klart en av de bästa nyhetsprogramledarna (heter det så? Nä? Nåväl.) och tusen gånger bättre än vissa andra alltför hurtfriska personer. Till nästa år, då traditionen bjuder att en herre blir årets julvärd, hoppas jag på Martin Emtenäs från Mitt i naturen. Bästa programledaren ever.

Hade en hel hög annat att blogga om också, men lyckas inte med bildöverföringen från kameran. Får spara till en annan dag!

Den dära röda chokladasken

Även jag måste kommentera kampanjen där vi uppmanas rädda vår favoritpralin i Aladdinasken. Sådant kan man ju bara inte motstå! Det är intressant det här med att Aladdin är svenskarnas julchoklad nummer ett. Och fint. Tänk att så många, oavsett hur vi eller om vi firar julen, har Aladdin som gemensam referensram. Även hemma hos mig är Aladdin så klart ett givet inslag i julfirandet - och nej, man får inte börja på nedre lagret innan det övre är slut.

Min röst gick till fina Likörtryffeln, vilken enligt kampanjen är askens mest sofistikerade pralin. Jag kunde lika gärna röstat på Gräddnougaten, men jag har en känsla av att den inte precis hänger löst i den här utröstningsmatchen. Den är en klassiker som de flesta gillar.

Hur som helst så fick det här mig att fundera en smula, nostalgiskt som vanligt, över Aladdinasken i mitt julliv. Jag tycker mig ha minnen av att asken ett tag fanns i en "enplansmodell", en stor platt låda. Kan det stämma, tro?

Jag vet i alla fall att Gräddnougaten var min stora favorit när jag var liten, tills jag i en skolpjäs strax före jul spelade Pippi Långstrump och fick doppa ansiktet i en gräddtårta. Den julen blev det ingen Gräddnougat för min del, och det tog tid innan jag åt grädde igen överhuvudtaget. TUR att det gått över nu!

Sen sörjer jag lite att Noisetten, den lilla nougatsnurren, försvann häromåret. Den var nästan bättre än Likörtryffel, till och med.

Härligt är det i alla fall att det snart är dags att inhandla årets Aladdin! Den sprider trots allt julkänsla, den där röda asken. Men en sak är säkert: så fin som asken var 1958 blir den nog aldrig igen. (Tryck på historik i högra hörnet på Aladdinsidan och välj -58, jag förstår inte om eller hur man kan länka till sidan.) Har ni någonsin sett en så fin pralinask förut? Jag har det inte. Nu vill jag åka tidsmaskin till 1958 och hämta ett gäng sådana. Marabou: mer sånt! Ni skulle bara veta hur många som skulle bli alldeles till sig av lycka!

Helgens jul

• ... såg årets första adventspyntade fönster.


• ... såg att den stora julgranen vid Triangeln här i Malmö är på plats.


• ... köpte fina pyntfåglar till julgranen på IKEA


• ... och några fina presentpåsar fick följa med hem också.

Pyntpotential

På väg hem till mina föräldrar finns ett hus som jag tycker är fint året om, men som blir helt underbart i juletid. Jag skulle tro att det är byggt i slutet av artonhundratalet, ett helt vanligt lantligt hus i två våningar, helt enkelt. Det är gult, i trä så klart, och väldigt symmetriskt. Fyra fönster uppe, två fönster nere och i mitten en dubbeldörr. På var sida om huset finns lador och uthus så att gårdsplanen bildar en liten fyrkant. Och det utstrålar en sån julkänsla! Det ligger där i skymningen, ljusstakar och stjärnor i fönstren. I fönstren på var sida om dörren står likadana elljusstakar och på de båda dörrarna hänger kransar av granris. Det är så fint! Redan från utsidan kan man nästan känna hur härlig julstämningen måste vara där inne.

Längs min cykelväg till jobbet finns ett annat hus som jag också blivit en smula förälskad i. Det är gulputsat och jag gissar att det är byggt på tjugotalet någon gång. Även i det här huset finns en fin symmetri; två fönster på varje sida om entrén som ligger mitt fram på huset. Jag måste alltid snegla lite på det när jag cyklar förbi och några gånger har jag sett den lyckliga innehavaren till huset på trappan. Men till skillnad från huset ovan så blir jag en smula besviken när jag ser det här huset kring jul, för den som bor där missar helt husets - just det -pyntpontential! Det hade kunnat bli så otroligt fint med lite tankearbete bakom vilka ljusstakar man ställer i vilka fönster, vilka fönster som ska ha stjärnor och så vidare. Nu pyntas det med den stjärna där och en ljusstake här och det gör inte huset rättvisa. Då blir jag lite gnällig och tycker att då kunde väl minsann likväl jag få bo där, som i alla fall hade haft vett nog att ge huset det pynt det förtjänar.

Nåväl, själv bor jag i en lägenhet från 50-talet och den matchar min pyntstil fint. Och tills jag själv skaffar mig ett hus - med stor pyntpotential så klart - så får jag gotta mig i att det faktiskt finns andra som verkligen vet hur man "jular" ett hus i stället för att irritera mig på de som inte vet.