Ny julkokbok

Lättlagad julmat och julgodis är en ny julkokbok skriven av Maud Onnermark och utgiven av Semic bokförlag. Det här är en bok jag gillar! Recepten är indelade i åtta kategorier, bland annat Glöggfest, Småvarmt och Matbröd. Extra plus i kanten blir det för kapitlet Gröna rätter. Bilderna är inbjudande och aptitliga och fyllda men julpynt i min smak. Det enda som stör mig lite är att den här boken, liksom så många andra kokböcker just nu, är tryckt på matt papper. Det tar bort lite av helhetsintrycket tycker jag - det mesta ser godare ut på blankt papper.

Vad jag blir sugen på då? Jo, saffranstårtan med kanel- och mandelbotten, den glöggkokta rödkålen och att försöka göra veggosill med senapssillsreceptet till exempel.

Recept att fundera på

Stockholmsjul undrade vilka recept i Sju sorters julkakor jag blev sugen på, så här är de:
Pepparkaksruta med färskost och lingon, på sidan 90
Filodegsrullar med hasselnötter, på sidan 60
Alfajores de dulce de leche, på sidan 40

Det var väl ungefär det. Blev som sagt inte jättepeppad av den här boken.

Sju sorters julkakor

Härom dagen fick jag nya julbakboken Sju sorters julkakor av Cecilia Vikbladh i min hand (jag har tidigare nämnt boken här). Nu har jag hunnit titta och bläddra lite i den också. Sammantaget tycker jag att det är en trevlig bok, det finns flera recept som jag skulle vilja testa. Bilderna är fina (även om jag inte riktigt förstår mig på trenden med att trycka kokböcker på matt papper, tycker det mesta ser bra mycket godare ut på blankt papper men det är en annan historia).

Däremot fick jag ingen jättejulkänsla av att bläddra i den, även om omslaget jättejuligt. Ska bläddra lite till, men något inköp av boken tror jag inte att det blir.

Titta!

En ny härlig julbakbok att se fram emot - Sju sorters julkakor av Cecilia Vikbladh. Släpps så vitt jag kan förstå i september och beskrivs av förlaget så här:

Doften av hembakat får oss att må bra och sprider julstämning i hela huset. I juletid låter vi kakorna dofta kryddigt gott av kanel, ingefära, nejlika, kardemumma, stjärnanis och saffran. En riktigt god chokladkaka hör också julen till. Den oemotståndliga chokladkakan med kaffesirap och dadlar blir garanterad en succé. Till Cecilias egna favoriter hör vetebröd med frisk smak av citron och kardemumma och knaprigt kola- och kaneltäcke. I boken finns även recept på drycker att värma sig med efter en promenad i vintervädret.

Nja...

Jul-Allt i hemmet var inte för mig. Med tanke på att jag sa upp min prenumeration för ett tag sen på grund av att jag tyckte den blivit alltför lantligt puttinuttig så borde jag ha anat. Nåväl, jag gör ett nytt försök med en annan.

Fin novemberlördag

Ny klänning och en fin ny jumper i garderoben, sconesfika med maken framför ett avsnitt av Seinfeld...

...en ny krysstidning fylld av kryss med adventstema...

... jul-Allt i hemmet...

...mycket kelig kise, svår att fånga på bild, dock.

Helt okej lördag, faktiskt.

Om julen

Jag älskar julen. Inte bara för julklapparna och granen och jullovet och julgodiset. Nej, det är någonting annat. Det är själva väntan, tror jag. Det är så härligt att gå och vänta på någonting som är så underbart som julen. Att gå och tänka "Jag undrar jag" om juliga saker, lite då och då.

Jag undrar jag, om det kommer att snöa på julafton?

Jag undrar jag, hur många paket jag kommer få?

Jag undrar jag, om kolan stenlar i år?

Men mest tror jag att jag älskar julen, för att det är den enda tiden på året när det är tillåtet att gå och drömma.

Ur Joy och hockeykillarna av Helena Östlund, alldeles nyligen utgiven på Rabén & Sjögren och härlig att läsa själv eller få läst för sig för den som är sju, åtta, nio år sådär.

Mysstämning och julsug

Mörkt och ruggigt har det varit idag, som gjort för att spendera en dag i böckernas värld! Jag läser ofta och gärna, och tycker det är fantastiskt att man målar upp en hel värld inom sig, en värld som är bara ens egen. Nya böcker är underbart, men det finns också bokvärldar jag besöker om och om igen och som känns så hemtama som om de vore mina egna rum och gator som beskrevs. Min absoluta favoritbokvärld är den som Lotta Månsson lever i. Lotta är, för den som inte känner henne, en tjej skapad av Merri Vik. Den första boken kom ut 1958, och i den är Lotta i tolvårsåldern. I över fyrtio böcker kunde man sedan följa hennes äventyr. Naturligtvis förekommer det en hel del jul i de här böckerna, och det är, så här när höstmörkret faller på, dem jag återvänder till gång på gång. Mina favoritjulskildringar är de här:

I Vilken vals, Lotta! ställs det till med bal i Lottas hemstad. Den driftige Mick, klasskamrat till Lotta, drar igång det hela för att rädda ett fint gammalt hus. Balen äger rum på nyårsdagen och den och planeringen inför det hela genomsyrar hela boken. Lotta får i uppdrag att vara pepparkaksgumma och har på sig en brun klänning som förvisso är söt, men som gör att hennes mod sjunker när alla andra flickor strömmar in, söta som sjutton. Värst blir det när ärkerivalen Viveka glider in, skön som en dröm, och mitt framför näsan på Lotta drar med sig Paul ut i en vals.

En av min andra "julfavoriter" hos Lotta är Rena mörkret, Lotta! Här trasslar det till sig för henne redan till Lucia, när det på Luciamorgonen står klart att Lottas syster Malin, som blivit vald till skolans Lucia är sjuk. Och inte nog med det, reserven är också sjuk. Alltså: Lotta får rycka in. Det går väl okej, förutom att hon skrider fram "mörklagd", hon har glömt att tända Luciakronan. Här finns också en historia om ett julkort som Lotta på skoj ska skicka till sin bästis Giggi, men som i stället råkar hamna hos ovan nämnda Paul. Och så avslutat det hela med en nyårsfest som jag skulle ge hur mycket som helst för att få besöka i verkligheten.

Ja, onekligen fylls jag av julkänsla av de här och andra Lottaböcker. Jag skulle nog kunna säga att under hela året är de min främsta tillflykt när julsuget ger sig till känna.

Jul med Mumin

Muminmuggarna är poppis hemma hos oss, och jag vill gärna dryga ut samlingen med det här nya vintermotivet. Så fin, så söt!

(Lästips i jul på tal om Mumin: läs berättelsen Granen, där Mumintrollen blir väckta och får höra att julen, som de aldrig hört talas om, är på väg. Av Tove Jansson, så klart!)

Om labyrintspel och ponnypåsar - jultidningsnostalgi

En kommentar till ett inlägg fick mig att börja fundera på det här med jultidningar, på det här med vilken stor sak det var, hur mysigt och spännande det var att sitta och försöka välja vad man ville ha. Och lyckan när de kom sen! Numera, när jag bor i en stor stad i en anonym trappuppgång med portkod var det länge sen jag såg en jultidningsförsäljare. Men visst finns de fortfarande?

Någon jultidningsförsäljarkarriär att tala om har jag aldrig haft. Jag gjorde något försök och lyckades sälja tillräckligt många för att få ihop till ett sånt där genomskinligt labyrintspel i plast, som det ändå aldrig gick att klara ut. Min bästis däremot, hon sålde som ingen annan. Ett år fick hon ihop till en stereo, en vit med knappar i pastellfärger: rosa, lila, gult och grönt. Och ett annat år fick hon ihop till ett sånt där stort armbandsur som man hade som väggklocka. Runt 1988 var det något av det häftigaste man kunde ha på sitt rum (tillsammans med en spegelvägg, så klart). Hennes mamma var med i S-kvinnorna i den lilla byn där vi bodde och hade kontakter i vart och vartannat hus.

Bättre minnen har jag av själva jultidningarna. Vad spännande det var när det ringde på dörren och något större barn klev in för att visa vad det fanns att välja på! Julen var kanske inte så långt bort i alla fall! För mig var valet både lätt och svårt. Lätt för det fanns bara två saker jag var intresserad av, svårt för vilken av de där två var egentligen bäst? Var det Ponnypåsen fylld av vykort, plancher, brevpapper, kanske något pyssel, eller var det Ponnyboken? En bok räcker ju trots allt lite längre än några brevpapper?

Och än i dag står de här i min bokhylla, Ponnyboken 4 från 1981 och Ponnyboken 5 från 1982. Vilka skatter för en femårig hästtok! Pärmarna är trasiga och flera sidor har lossnat, de är vällästa till max. De övriga årens Ponnyböcker ligger nog hemma hos mamma och pappa, eller så valde jag väl Ponnypåsen de efterföljande åren.

En sockerbagare....

Johanna Westman har skrivit en hel hög kokböcker under årens lopp, några som jag verkligen gillar riktade till barn och så en trevlig italiensk kokbok. Den senaste i högen heter Julgodis för små och stora sockerbagare. Jag har haft den hemma från biblioteket i ett par dagar och fick idag tid att titta igenom den ordentligt, och visst finns det ett par recept som ser riktigt härliga ut. Men tyvärr tror jag inte det blir något inköp av den här boken, den känns aldrig riktigt spännande. Med både Två systrars söta, Vinterns söta och Claes Karlssons Julbak i bokhyllan blir den inte något måste.

Vinterns söta

En riktigt härlig vinterkokbok landade på mitt hallgolv idag, nämligen systrarna Eisenmans Vinterns söta, en efterlängtad uppföljare till underbara Två systrars söta som verkligen svämmar över av recept man vill testa. Har än så länge bara hunnit bläddra snabbt i Vinterns söta, men det verkar lovande inför julens alla kalas!